En vän som kom att betyda mycket för mig förra året sa att hans instrument var det han kunde lita på.
Om allt annat svek så var det alltid musiken han kunde luta sig tillbaka på.

Så känner jag för dansen...

Den finns alltid där.
Är jag glad eller ledsen så kan jag alltid uttrycka mig och få utlopp för mina känslor genom dansen. 

Idag önskar jag att min kropp var lika mekanisk som ett instrument.
Att jag kunde hålla på timme efter timme och aldrig bli trött...

Att dansa är att känna och att känna är att leva...




Med kärlek för konsten

/Marlene