Igår så hade vi jazz hela förmiddagen med Marica och det var magiskt! Jag älskar att få feedback och utmaningar och verkligen känna hur man jobbar tills man är helt utpumpad. Jag dansar för att jag älskar att dansa själv men också för att bli en förebild för mina elever. Som danslärare vill jag vara en inspirationskälla och ha en mängd kunskap för att kunna ge eleverna de rätta verktygen som de själva ska anamma i sin egen kropp när de dansar. Än så länge så älskar jag också att stå på scenen själv och så länge man vill det så tycker jag att man ska fortsätta. Det finns inget värre än bittra lärare som egentligen ville dansa själva och inte har ett genuint intresse för att undervisa .

Men vad är det som säger att man inte kan göra både och? Det är det jag är så tacksam över att jag funnit här på Musikhögskolan, jag har funnit tillfällen till att få jobba med andra grymma dansare och sätta upp allt från krogshower till att visa moderna och lyriska koreografier på olika scener och vid olika tillfällen. Imorgon ska jag ha första mötet med crewet för kommande dansjobb på Western Farm och innan det ska jag undervisa mina elever i Luleå.

Lycklig själ? Svar ja! Jag får det bästa av dansvärlden! En kompis från mellanstadiet gjorde mig idag påmind om att jag alltid varit en tjej som varit driven från det att vi varit små och jag aldrig gett upp på mina drömmar. Jag blev varm om hjärtat när han sa det. Det påminner mig om att det här är verkligen jag och jag når mina drömmar här och nu!

Bjuder på en bild från gårdagen när jag koreograferade i danssalen och var lite för trött och flamsig för mitt eget bästa ;)